Hej!

För några år sedan fick jag välja och presentera en dokumentär på Göteborgs filmfestival. Jag valde "Dumbstruck" (2010) som handlar om en vitt skild samling individer som alla har ett gemensamt intresse i något så töntigt som buktaleri.
Här finns den unga killen som är jätteblyg i skolan men har ett kaxigt buktalar-alterego i gymoverall och sneakers.
Här finns en f d skönhetdrottning som tröttnade på att inte få vara sig själv och underhåller på ålderdomshem med en rödhårig, skränig diva-docka med stora bröst.

Det filmen visar med stor, övertygande ömhet är att en hobby eller ett intresse kan vara livsviktigt. Jag känner förretsen igen mig i alla de där buktalarna, från den misslyckade komikern (varning: cringe) till blyga killen som måste ha en skyddsmur.
​
För de som känner mig är det inte någon överraskning att jag börjat ta mitt eget bakintresse till en ny nivå. Det enda som överraskar är kanske själva mängden bakverk som produceras men bakningen i sig är ingen hemlighet för den innersta kretsen. Jag har valt att outa den för att jag vill se om det kan bli mer än ett intresse, kanske en sidoverksamhet.
​
För mig står bakningen för massor av saker. Min norrländska mormors sätt att visa kärlek och omtanke, samt tjäna den stolta arbetartradition hon kom från som sa att man ska göra allting själv och man ska jobba hårt och aldrig klaga.
​
Bakning är också något annat än mitt skrivande, som är det jag tjänar pengar på. Visst finns kreativitet i det men bakning är också kemi. Det betyder lagar och regler. Bland x med y så blir resultatet z. Det finns helt enkelt ett rätt och ett fel och för mig som annars jobbar rätt så fritt kan det vara befriande.
​
Jag kan inte säga att bakning är avslappning för mig, det är så många steg som måste göras och så många potentiella fel och misstag som kan begås. Jag har dessutom ett mycket självkritiskt drag. Men den delen av min hjärna som ständigt måste jaga stories, läsa allt, leta smarta grejer att tycka och säga får vila en stund.
​
Hobbies och intressen är en intressant sak. I dokumentären "Wordplay" (2006) följer man folk som inte bara löser korsord för skojs skull utan också tävlar i det. Alltså löser de svåraste korsorden, på någon slags proffsnivå. I dokumentären är också Bill Clinton och Jon Stewart med och berättar om sina kordordsintressen.

Bill Gates spelar bridge, Meryl Streep älskar att sticka och Taylor Swift gör egna snöglober, eller gjorde i alla fall. En hobby berikar allas liv, storkändis eller inte. För folk med hobbies är helt enkelt intressantare människor. De odlar en sida hos sig som ofta är väsenskild från den de visar upp i till exempel jobbet. De har ett inre liv.

Några otippade hobbyutövare: modellen Karlie Kloss kodar dataprogram, Leslie Mann cyklar enhjuling och Gigi Hadid lagar hamburgare (hon vann amerikanska Celebrity Master Chef med sina hamburgerfärdigheter).

Hobbyn kan faktiskt också boosta karriären och självkänslan. Genom bridgen har Gates finslipat sitt strategiska tänk, stickningen håller Streep fokuserad mellan krävande filmscener och Taylors snöglober har resulterat i ”Swiftmas”, en egen välgörenhetsceremoni, plus att hon använde snögloben i videon "Lovers" och sålde sedan replicas. $$$
​
Men: visst blir väl modellerna Kloss och Hadid lite intressantare nu när du vet att de kodar och flippar burgare?

En hobby är någonting vi gillar att göra men på helt egna villkor. Däri ligger det befriande med hobbyn. För just därför gör den oss också mer kreativa, analytiska och faktiskt också till bättre ledare. Det är inte jag som påstår det utan forskare och studier. När vi sysslar med någonting vi vanligtvis inte gör stimulerar vi andra delar av vår hjärna som annars slumrar.
– Ju fler saker du använder hjärnan till, desto starkare och flexiblare blir den. Bokstavligt talat. Hjärnan mår bäst av att användas så mycket och så varierat som möjligt. Det finns forskning som visar att ju mer vi arbetar på ett och samma jobb desto mindre använder vi hjärnan i förlängningen, och forskning som visar att ju mer vi fördjupar oss i en hobby desto mer använder vi hjärnan i förlängningen, sa Micael Dahlén, professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, när jag intervjuade honom en gång.

Även om företeelsen ”fritidssyssla” funnits länge blev hobbyn som störst under depressionstiden i USA då man försökte att hålla modet uppe och känna någon slags distraktion från ledan.
I Sverige blev det på 1950-talet stort att ägna sig åt ett intresse utanför jobbet, det tydde på välfärd och ekonomisk trygghet nämligen.

Hobbyn är en företeelse som inte bara forskarna respekterar utan även de moderna företagsledarna. Richard Branson är en upptagen entreprenör men han avsätter ändå tid för sina hobbies. Han älskar äventyrssporter som kitesurfing, vilket lär honom att ta risker. Men mest av allt gillar han att spela schack. Det tvingar honom att tänka mer strategiskt medan han samtidigt släpper tanken på jobbet och låter sinnet hitta lösningar på dragen.
​Marissa Mayer var VD för Yahoo fram till 2017 och är sedan dess en big shot inom stora techbolag och AI. Men hur upptagen och stressad hon än är ser hon till att ägna tid åt bakning. Speciellt älskar hon att baka cupcakes. Skapandet "främjar hennes fantasi", säger hon.

Micael Dahlén tog förresten själv ett års ledighet för att ägna sig åt nya aktiviteter och att bryta 40 av sina invanda vanor för att maxa sin fulla potential. Han skrev en bok om det.

Men för mig är ett viktigt skäl till att hylla hobbyn självkännedomen som kommer med den. Vanan/behovet/tvånget av att dokumentera allt vi gör resulterar ofelaktigen i en tomhetskänsla. Återigen är det inte något jag säger utan forskningen. Men, ärligt talat, den personliga erfarenheten borde säga oss alla detsamma
​Det är ju inte likes som ger våra liv mening, det är upplevelser och känslan av att vi kan någonting. Sedan spelar det föga roll om det är enhjuling eller kitesurfing. ​
​
I mitt fall har min värld faktiskt förflyttat sig några grader sedan jag outade min bakning. Man behöver för allt i världen inte outa sin hobby, med det kommer prestation och det är livsfarligt. Faktiskt livshotande för själva lusten. I mitt fall var prestationen ett av skälen till att jag outade den eftersom jag vill försöka göra det till ett jobb. Men detta ska ses som en ovanlighet och inte en vanlighet (eller nödvändighet).
​
Vad det gett mig är ett ökat självförtroende (jag klarar av någonting nytt), en ökad social förmåga (jag tycker fortfarande att det är supergenant att träffa folk som köper mina kakor, jag tänker fortfarande åh herregud hopopas kakorna är goda nog MEN jag blir också så himla glad och ödmjuk av dessa möten) och en insikt som säger att jag är inte en färdig person.
​
Summa:
​
​Jag är inte en färdig person.
​
Jag kan fortfarande utvecklas. ​
​
Att omdefiniera hobbyn är ett första viktigt steg i detta. En hobby måste inte vara ett åtagande. Det måste inte innebära en kvällskurs med krav på närvaro, prestation och läxor. Tvärtom, hobbyn kan vara en del av ett redan befintligt intresse. Är man en skrivande eller konstnärligt lagd person kan man utforska kalligrafi, marmorering eller bokbinderi för att utveckla själva intresset. Själva hantverket kan sedan läras genom en handbok eller tutorials på Internet om man inte har tid att gå en kurs. Eller gör som jag - skaffa brevvänner. Jag har skrivit brev till folk över hela jorden sedan jag var tolv.
​
Grejen är just att bara göra det: avsätta tid. För det blir aldrig tid över, det blir aldrig "rätt läge". I början kan det kännas stressigt och svårt, det kommer kännas som om du tar tid från annat du borde göra. Viktigare grejer. Men du fyller ju faktiskt på med energi och motivation. Du utför faktiskt viktigt arbete när du gör någonting nytt och lustfyllt.
​
(Tips: om man har familj och känner att man ju inte kan stänga in sig i badrummet och kolla YouTube-videos på hur man snickrar fågelholkar så kan man inkludera dem. Vad vet jag, bygga ett terrarium ihop eller rita ett släktträd. Hitta globala klubbar och virtuella workshops)
​
Min hobby är numera en del av välbefinnandet och hälsan. Det gör det lättare att ta tid. Jag skulle vilja gå så långt, faktiskt, som att säga att hobbyn ger livet en extra liten mening. Därför att till skillnad från mitt jobb så ger den mig tillåtelse (eller möjlighet) att helt fokusera på mig, något som vi gör allt mindre nu för tiden. Alltså fokusera på riktigt. På det som i förlängningen handlar om att vara människa.
​
Trevlig helg!
​
Caroline aka Fifty

PS. Här finns alla nyhetsbrev samlade (skicka till en vän!). Här kan man skänka en slant om man vill.

PS2. En pajig doftnyhe: För att fira filmen "Hajen" ("Jaws") 50-årsjubileum har man släppt en parfym. Doftnoterna är (givetvis) "salt sjöluft", "akvatisk citrus" i toppen med ett hjärta av alger och sand. Men i basen lurar "drivved", "blodig metallisk ambra" (äkta ambra kommer från kaskelottval) och mysk värdig "a Great White".

​
​