Hej!
​
​Christina Tosis självbiografi heter "Desserts can save the world".
Ett ganska starkt statement?
​
För den som inte läser bakrecept i sängen innan sovdags och fangirlar över Christina Tosi på daglig basis så är hon en rock 'n' roll-konditor som bakar rätt så knasiga grejer av typen "vi testar om de här grejerna funkar ihop". Då och då prickar hon helt rätt och uppfinner något unikt. Mest känd är hon för sin "cereal milk", det vill säga smaken av mjölken som corn flakesen legat i, som hon smaksatt allt från pannacotta till glass med. Och den här tårtan med strössel och pretzels, som alltså också smakar som cornflaskes-mjölk:

Hennes resonemang går ut på att mat är en nödvändighet medan desserter och bakverk är enbart njutning. Någon som bakar kan därför skänka glädje, eller någon som ger ett bakverk till en annan person. Den skänker också glädje. Så om vi bakar/äter/ger bort fler fina bakverk så blir världen kanske gladare.

Jag har funderat på den saken. Inte på vörldsfred medelst kakor men om jag som bakande person skänker glädje. Jag har alltid bakat och kommer från en stark bakande familj. Numera har jag också ett diplom på avslutad konditorkurs.
​
I bakningen har jag funnit en ganska så sällsynt valuta som ger mycket i utbyte. Det ger mig själv enb tillfredsställelse, kanske lite stolthet ibland, att kunna skapa något njutbart av mjöl, socker och smör.
​
Men det är mottagarens glädje som är högsta möjliga valutan. Man kan inte ta den för givet. Men någon som säger att det jag gjort med mina händer och min ytterst ordinära ugn är gott, att de njutit av att äta och skulle vilja äta mer stannar hos mig.

Så när revisorn nyligen sa att Caro Cookies ekonomi fortsätter att rasa utför så blev jag ledsnare än jag trodde att jag skulle bli. Jag har naturligtvis varit medveten om att kakorna slukat både tid och pengar och lämnat röda minustecken efter sig varje månad.
​
Men de har också lömnat annat. Igen: glädje och tacksamhet. Det var väl därför jag blev så ledsen. Skulle jag behöva ge upp denna sällsyna känsla och upplevelse?
​
Jag undrar om glädjen och tacksamheten, och därmed sorgsen, inte också har med skönhet att göra. Inte skönhet som i makeup utan skönheten som finns i det sällsynta, det vi inte förstår men fattar värdet av. En solnedgång är väl det banalaste exemplet på det. Men också de känslor något så enkelt som ett gott, nybakat vetebröd med mjukt smör kan ge. Vi förstår det inte, vi kan inte värdera det på den vanliga skalan men vi fattar att det har ett högt värde för livskvaliteten, hjärtat, upplevelsen av att vara människa och kunna njuta så här av något som är enkelt och komplicerat och obegripligt på samma gång. Jag menar, hur kan vatten och mjöl bli något så gudomligt?

Hur som helst. Det jag skulle komma till är att jag tror kanske inte att desserter räddar världen men jag tror att glädjen och tacksamheten jag känner inte bara kommer från sötsakerna i sig utan skönheten jag själv ser i dem och som kanske andra ser i form av min dedikation. Och görandet. Att trots att jag bor i en etta, har ett heltidsjobb och en drös andra sysslor och intressen ändå ställer mig och gör kakor varje dag.
​
Völkommen till veckans nyhetsbrev!
​
Vi glider direkt in på julen...

​

Räddar Mariah Carey julen?

Den här reklamfilmen för Sephora är en månad gammal men bråket kring den pågår än. Mariah Carey är en julängel som ska sjunga in julen med hennes julplåga "All I want for Christmas" då Billy Eichner som elf/nisse säger att nissarna orkar inte mer, de är överarbetade och strejkar.

​

​
Men Mariah vägrar låta det ske för om inte de hårt arbetande nissarna fortsätter knega så blir det ju ingen jul. Dvs julen är beroende av småfolk som kan arbeta/överarbeta/slita ut sig.

Hon löser problemet med att förvandla nissen till en snögubbe som tvingas/kan fortsätta jobba. Hurra! Julen räddad.
​
Kritikerna har tolkat det hela som att alla försök att bojkotta större företag som Sephora, Target, Starbucks och Walmart (av aledningar som att de monopoliserar julen/står för köphets/bidrar till slit-och-släng) är förgäves. Liksom arbetarnas ständiga krav på bättre villkor i just sådana superstora företag där man kan gå ihop och förbjuda fackföreningar och sånt.
​
Vissa kritiker går så långt som att säga att reklamfilmen hånar arbetarklassen. Som i att situationen i den (Mariah vs. nisse) speglar den socioekonomiska verklighet USA befunnit sig i senaste tiden där statligt anställda inte fått sina löner/mist sina jobb etc.
​
Sephora (som ägs av LVMH, alltså Louis Vuitton och Moët Hennessy) lägger 100 miljarder varje år på annonser. Inget konstigt med det förutom att summan är hisnande. Men de är också ett konglomerat. Därför tänker man ju att inget de gör är helt utan baktanke. Alltså, inget kan ha gått förbi granskning, koll, marketingavdelningens woke-ansvarige etc.
​
​Kan det därför inte vara så att "provokationen", för den som läser in en sådan, är medveten? ​
​
​Här är en kandidat till 2025 års nyord: rage bait marketing. Inte bara av mig utan också av Oxford Dictionary.​
​
Det har varit en populär taktik under året och funkar ungefär så här: genom att reta upp de som ändå inte är kunder hos oss så får vi kunderna som redan gillar oss att hångarva och älska oss än mer och känna att de tar ställning genom att handla mer grejer från oss.

Som Sydney Sweeneys "great jeans/genes"-kampanj för American Eagle (trogna läsare minns att denna avhandlats i tidigare nyhetsbrev). Företaget fick visserligen kritik världen över men också 700 000 fler kunder...

​

Mer jul

Vad betyder det ens? Och varför skulle jag vilja ha "krispigt gloss" i håret? Om det nu är för håret. Jag vet ingenting längre. Jag fyllde nyss 49, det kanske är därför. Tappat kollen. Snygga lush locks du har!

​

...och apropå "vad betyder det ens"

Paula's Choice, en märke jag gillar och ofta tipsar om när folk ber mig om hudvårdsråd, skriver att de ska lägga ned det här med anti-aging och istället fokusera på...hudens longevity. Jaja, det var väl bara en tidsfråga innan detta maskulina buzzword tog sig in också i kvinnliga beautysfären.
​
Ur pressmeddelandet:

Ännu ett exempel på hur man inom beauty delar upp jaget i jag (= den tänkande, kännande, varande), kroppen och huden. Ni kanske minns att jag skrev om hur man talar om huden som en egen enhet med fraser som "skäm bort din hud". Här skiljer man till och med på hudens livslängd om människans livslängd i och med formuleringar som "hudens biologiska livslängd". ​
​

Tillbaka till framtiden

När man trodde att tv-genren "du får säga åt mig hur jag ska se ut för krafter bortom min kontroll har brutit ned min självkänsla" försvann någon gång på 00-talet så dyker den upp igen. Nu i SVT!
Jag talar nog för många när jag säger att det inte var igår jag senast tänkte på program som "What not to wear" (2001-2013). Eller ens "Queer eye" (2018-). Dvs tv-program där publiken med "experthjälp" dömer ut någons smak och skänker dem en ny och denne ska visa tacksamhet och publiken ska tycka att wow så ful hon var innan jämfört med nu.

Ur pressmeddelandet:

Intressant med ordval som "modig" och "självkänsla" här. Ja, det är väl på sätt och vis modigt att låta någon annan diktera vem jag är, om nu kläder är "det viktigaste attributen vi har" (SIC). Men mest av allt är det ju så att denna genre handlar om att vi måste förändra oss själva för att hitta "den vi är". Det är samma grej som skönhetsvärldens löften om att med makeup (=modifiering av vårt utseende) blir vi mer oss själva. Bara bättre, som det brukar heta.

​

Hur mår vi?

Nu har senaste rapporten kommit: wellnessindustrin omsatte alltså nära sju biljoner dollar förra året. Det är en helt ogreppbar siffra. Tyskland och Japan hade en BNP på 4 biljoner dollar 2024.
Läs den meningen igen.
​
Det störst och snabbast växande segmentet är "wellness tourism". Antagligen för att det är ett sätt att lätta på samvetet som säger att...
a) vi kanske inte borde flyga så mycket...?
b) jag kanske inte har råd med semester?
...för då kan wellnessturismen kontra med "det är för din hälsa/ditt välmående.
​
För vem kan rädda världen om man inte gör pilates och äter råkost först?
Skojar.
​
Ps. Av alla de där miljarderna står hälsokost och viktminskningspreparat för dryga biljonen dollar. Alltså en miljon miljoner dollar. Frågan vi måste ställa oss är: men mår vi bättre?
​

Positiva vibbar

Nä men det här var ju tänkt att bli ett positivt nyhetsbrev för en gångs skull, och det är ju snart jul. Så jag kastar in lite grejer som gjort mig på gott humör senaste tiden. Det är ju ändå juletider, som sagt.
​
​1. Thomas de Monaco​
Ja, namnet är ganska anonymt och flaskorna knappast unika i sitt uttryck. Men i dem finns imponerande intressanta grejer! Dofterna rör sig i bekanta genrer, som citrus, floral och så vidare, men med en liten adderad skevhet eller knasighet som gör dem både intressanta och vackra. Neo Eden doftar verkligen löftet om en underbar trädgård full av frukt men med ett tvivel som lurkar någonstans där under, i form av en liten surhet, liten antydan till förruttnelse (tro mig, det är en bra doft). Fleur Danger har på riktigt doftnoten stål i sig. Det låter som en gimmick men den doftar verkligen så - slicka på metall på vintern, få smaken av aluminium i munnen på gymmet, visioner om robotar (igen: tro mig, den är bra).
​
Det finns för övrigt bara en svensk butik - så vitt jag vet - som haft vett att ta in dessa dyrgripar. Kanske kan man beställa samples?

2. Krux

En kordordstidning för 2025! Knep och knåp med popkultur, moderna referenser och skoj! Här köper man denna underbara present, till analoga människor/besserwissrar/tävlingsfolk/tågpendlare/folk som gillar långfrukostar. Som jag själv.

3. Guillermo Del Toros "Frankenstein" (Netflix)

Filmen, som nu finns på Netflix, är underbar. Det är ju Del Toro som gjort den så den är köttig, fuktig, full av olika typer av vrål (och ett missförstått monster as per usual). Men boken inspirerade mig till att skriva en text som jag är väldigt näjd med, om Mary Shelley, en ny kontext och varför hon lika gärna kunde förlagt sitt monster till vår tid. Här är artikeln (bakom betalvägg kanske?)
​
Okej, trevlig helg alla och tack för att ni läser!
​
Ps. Som vanligt - här finns tidigare nyhetsbrev för den som missat och länk att skicka till kompis. Här kan man skänka ett frivilligt bidrag som uppskattas supersupermycket eftersom nyhetsbrevet är och ska vara gratis.