Hej!
​
Jag älskar Martha Stewart. Låt mig berätta för er om henne. Ni känner henne kanske som den här personen:

Det är den mest kända sidan av henne och den hon sålt till världen med stor framgång. När jag bodde i USA prenumererade jag på Martha Stewart Living, en tidning som innehöll recept, inredning, tips på saker man kan samla på och olika reportage från Marthas hem och liv. Hon älskar att påta i trädgården och har många tips om det (hennes polska pappa började drilla henne i trädgårdsarbete när hon var tre år gammal). Jag satte post it-lappar i hela tidningen. Jag lagade och bakade så många av hennes recept - alltid med utsökt resultat.
​
Hennes karriär är remarkabel, hon gick från att vara modell till att bli en av få kvinnliga stockbrokers på Wall Street (!) till att starta cateringfirma till att bygga ett mediaimperium. Att hon satt i fängelse ett tag (för insider-trading) tycks bara gjort henne mer populär, inte minst för att hon blev bästis med Snoop Dogg efter det. De träffades när hon roastade Justin Bieber (värt att google och kolla) och ryktet säger att Snoop imponerades av att hon aldrig tjallade (på sin stock broker). Martha är ingen snitch.
​
Har ni sett dokumentären om henne på Netflix? Hon verkar fruktansvärd som mor (erkänner det mer eller mindre själv) men herregud vilken bosslady hon är. Hon är helt self-made och sådana kvinnor beundrar jag nästan villkorslöst.
Hon är (eller var) otrevlig på ett sätt som man bara var tvungen att vara i en tid då kvinnor inte fick vara bäst på olika saker. So what? Martha var bäst. Hon gjorde det som bara få kvinnor innan henne hade lyckats med - hon gjorde sig själv till ett varumärke. Hon själv var produkten.​
​
Precis det som Gwyneth, Markle och andra försöker med. Vissa lyckas (Gwyneth) men Martha var först.
Man kan argumentera för att Madonna och Cher också gjort varumärken av sig själva men Martha är den första och största när det kommer till att göra sig till ett livsstilsmärke. Madonna och Cher är produkter men inte livsstilsmärken (Goop är ett livsstilsmärke)
​
Idag är hon 84 och fortsätter att sälja. Trots att hon inte längre har matlagningsprogram på TV, inte längre ger ut kokböcker och inte länge har tidningen Martha Stewart Living (den lever en ganska lam tillvaro online men det märks att hon inte är särskilt involverad. Så vad är det hon säljer idag, skulle ni säga?
​
Ta en titt på hennes Instagram (inlägget är typ tio dagar gammalt):

Nämde jag att hon är 84 år gammal?
​
På bilden flankeras hon av sin (och Kim Kardashians) frisör och sin personliga makeupartist. Bland kommentarerna kan man läsa hurrarop över att en kvinna på 84 fortfarande kan vara sexig. De andra kommentarerna går ut på att prisa henne för att hon ser exakt likadan ut som hon gjorde för trettio år sedan. Alla kommentarer handlar om hennes utseende. Och det är ju inte konstigt - hon postar ju bilden därför.

Hon säljer alltså fortfarande sig själv men mer än så säljer hon sitt föryngrade jag. Hon säljer inte ungdom men drömmen eller idén om att stanna åldrandet, frysa i tiden.
​
För två år sedan, när hon då var 81, prydde hon omslaget till Sports Illustrated. Motsvarigheten till re-branding eller comeback, om man pratar produktspråk. Den nya, sexiga Martha. Lekfull, är ett ord som återkommer. Och vital. Två saker som vanligtvis används för att beskriva mycket unga personer.

I Sports Illustrated-vevan skrev flera tidningar, bland annat New York Times, om hur äldre kvinnor av idag är fantastiska för de vägrar bli gamla. Under rubriken "Martha Stewart welcomes you to Generation Ageless" pratar dem om hennes "släta, glowing, rynkfria ansikte" som "en ny vision av ett vitalt åldrande". Martha själv är game som vanligt och poserar med en ananas i handen.
​
Man talar om "age positivity", inte bara i förhållande till Martha utan överlag när man beskriver lekfulla, vitala 70+kvinnor som borde vara gråhåriga och gilla att sitta i gungstol men som vägrar - och detta ska man beundra dem för, se dem som förebilder för. Nya tidens gamla kvinnor är ascoola för att de beter sig som unga. Detta är age positivity.

Se bara:

Alla älskar det. Alla älskar reportagebilderna som ser ut så här:

Alla älskar att hon är så playful och vital. Alla älskar att hon är en sexig 81-åring.
Martha själv håller med, hon tycker det är supertrist att åldras. Och vägrar helt enkelt att göra det. Och eftersom Martha uppfunnit sig själv så uppfinner hon också sitt icke-åldrande jag. Hon säljer fortfarande Martha Stewart, alltså husgudinnan som bonar köksgolvet (se nedan) innan hon går till jobbet (fast hon är över pensionsåldern), men numera också glam cover model (som när hon var ung. Ergo: hon är både gammal och ung. Hon är ageless. Läs detta (en intervju i just Martha Stewart Living):

I sin egen tidning ger hon tips på hur man håller sig lika ung som henne och hur man åldras med vitalitet. Hennes "knep": man ska ha kul, träffa kompisar, röra på sig och dricka grön juice varje morgon.
​
Ingenstans nämns pengar. Pengar till plastikkirurgi, personlig tränare, personlig makeupartist och frisör. Men sak samma, det är ju en skittråkig sak att påpeka. Och så given. Och förresten intygar Martha Stewart att hon aldrig gjort patsikkirurgi. Däremot genomgår hon regelbundet ansiktsbehandlingar vars resultat syftar till att föryngra och ge samma effekt som plastikkirurgi. Alltså laser, fillers, botox etc. Detta har hon sagt, det rör sig om 16 större behandlingar om året som hon får av sin dermatolog i New York. Antingen på plats eller så flygs han till farmen i Connecticut. Detta utöver massager och kurer och spa och sånt.
​Hon poängterar att dessa ingrepp inte är kirurgiska. Alltså åldras hon naturligt. Det är detta som är "age positivity", eller "agelessness"
​
Låt oss prata mer om det.
​
Men först vill jag säga några saker om Martha. Jag älskar henne. Det har jag redan sagt. Jag beundrar henne. Det har jag också redan sagt. Hon var den första i sitt slag som började sälja köksutrustning i eget namn, alltså sånt som Ernst, Jamie och alla de andra gör som en självklarhet numera. Skillnaden är att Martha valde att sälja till K-Mart alltså lågpriskedjan helt utan status. Det var nästan pinsamt att handla där, som att shoppa på Lidl. Men hon fattade det där med att göra sig till en brand. Hon sålde till den stora massan, hon ville bli lika självklar som Ajax, inte exklusiv som Rolex.

Numera säljs hennes grejer på Walmart och inte K-Mart men idén förblir densamma. Martha Stewart är ett household name.
​
Varför är detta relevant?

Jo, för att vi ska förstå vad Martha säljer nu, när hon inte längre har sin tidning och sin matlagningsprogram. När hennes största mediala närvaro sker på Instagram. När hon är 84 och borde vara irrelevant med dagens oskrivna regler mätt.
​
Hur gör man sig relevant?
​
Hon säljer fortfarande sig själv - och löftet om att du kan bli som henne. Förut kunde du laga mat som henne, eller ha ett lika snyggt hem som henne. Men nu kan du bli henne. Detta är en stor skillnad. Instagram hjälper till att göda bilden av henne som genuin, en kvinna som lever som hön lär, som är öppen och transaparant. Den lekfulla och vitala Martha är den hon är.
​
Tillåt mig att bli tråkig.

Att åldras är jobbigt för de allra flesta. Att jag snart "fyller jämt" är någonting som fyller mig med skräck och vemod. Att säga att det finns en möjlighet att bli "ageless", om jag bara fortsätter att bete mig som cirka 35 (vilket är den ålder jag känner mig som) låter ju betydligt mindre skrämmande än att fylla ett halvt sekel.
​
Problemet är bara att det inte stämmer. Vi blir inte "ageless" för att vi ser unga ut, gör oss unga, opererar oss unga, köper vääääldigt dyra krämer (från Marthas eget märke, till exempel)

Att hylla en kändis/äldre kvinna för att hon ser ung ut, eller att säga att nu kan gamlingar som en annan leva "ageless" är ju inte "age positivity" utan glorifiering av ungdom. Som alltid. Som sedan tidernas begynnelse.
Om vi ska vrida och vända lite på det, rent retoriskt, så är det samma sak som att säga/erkänna/tillkännage/observera ja, det finns helt omöjliga skönhetsstandarder (dvs kvinnor får inte åldras) och det är ett problem. Vi löser det genom att inte åldras. Eller inte tillåta kvinnor att åldras. Vi säljer fler produkter. Vi kallar det för att inte åldras, vilket är detsamma som anti-aging, vilket är detsamma som att promota ungdom och därmed hata åldrande.
​
Martha Stewart är ju inte den enda som ser ut som trettio år yngre, som har råd att se ut så men framför allt har genetiska förutsättningar (hon är ju före detta modell). Paulina Porizkova kallar sig "pro-aging", vilket i skönhetsklimatet är väldigt lätt gjort om man har genetiska (och monetära) förutsättningar att se ut så här:

Hon gör regelbundet reklam/visar olika behandlingar och vilka skönhetsgrejer hon använder.
​
Låt mig gå tillbaka till den här idén om "Generation Ageless". Jag har försökt att tänka på vad det betyder. Jag antar ju, förstås, att man menar att efter någon slags medelålder så blir det i bästa fall svårt att se hur gammal man är.
Jag antar att det betyder att gammal ålder inte begränsar saker och ting, som att typ sminka sig, bära baddräkt och annat som dessa företrädare nu gör. Som Martha. Som Paulina. Som Jennifer. Som Nicole.
Men om man gör det, alltså om man säger att numera är pensionärer supercoola för att de inte är pensionärer - säger man då inte samtidigt att gammal ålder är något dåligt?
Alltså, hur kan man vara "age positive" och samtidigt "Generation Ageless"? Hänger ni med på vad jag menar? Hur kan man säga "åldrande är häftigt" och samtidigt "det bästa är att åldras fast det inte märks".
​
Nu är jag i och för sig bara retorisk.
​
För faktum är att det inte är särskilt konstigt. Det är ju exakt vad hela skönhetsindustrin livnär sig på:
​​
​Längtan efter evig ungdom och tron på den magiska produkten.

Jag beundrar Martha för så många saker. För hennes målmedvetenhet, perfektion i allt hon tar sig för, hennes utsökta smak och hennes fantastiska recept. Jag beundrar henne för att hon verkar ha humor och för att hennes bästis är Snoop Dogg och de postar så gulliga saker om och till varandra:

Det jag däremot inte går med på är att hon ska hyllas för att hon åldras med värdighet ("aging gracefully"). Om jag ska summera det i korthet så tycker jag inte att det räknas som "aging gracefully" om det som hyllas är att man fortfarande ser ung ut.
​
Det hindrar mig inte från att känna exakt som den här tjejen:

...eftersom jag lever i en ungdomsfixerad kultur.
Det tror jag det flesta av oss känner. Och de allra flesta av oss kommer att fortsätta att ta hand om vår hud på det sätt vi vill eller kan. Jag med. Min poäng är bara att vi måste se igenom saker och ting, framför allt retorik. Vem är avsändaren och är det liksom en bra grej? I det här fallet - är det en bra grej att sträva efter ett "ageless"-ideal? Vem tjänar på sådan retorik?

...och så lite, lite till om att åldras med värdighet, illustrerat av fallet Justine Bateman

När vi ändå är inne på retoriken kring åldrande och hur den bara maskerar en ungdomsfixering, inte något slags mer tillåtande klimat för gamlingar, så tar jag gärna upp ett uttryck som man ofta stöter på och som jag inte kan läsa uta att jimla med ögonen: aging gracefully. Åldras med värdighet. Eller ännu värre: åldras naturligt.

För två år sedan intervjuades skådespelerskan och regissören Justine Bateman intervjuades i 60 Minutes Australia. Under den timslånga intervjun diskuterades hennes karriär, från det tidiga genombrottet i Fem i familjen till Desperate Housewives och Californication, via tiden som styrelseledamot i Screen Actors Guild, till regidebuten Violet.
​
Hon nämnde också att det är tufft att slå igenom som ung. När hon skrev självbiografin Fame: The Hijacking of Reality behövde hon googla fram en detalj och skrev in sitt namn i sökfönstret. Det första sökförslaget hon fick var ”Justine Bateman ser gammal ut”. Hon var 42 vid tillfället.
​
Vid intervjun var hon 57 år gammal och sa att hon är nöjd med hur hon ser ut. "I think I look rad".

Detta skapade rubriker. Herregud. Googla bara får ni se. ”Justine Bateman förklarar valet att åldras naturligt”, skriver Vanity Fair. ”Justine Bateman försvarar sitt val att åldras naturligt”, skriver People medan Entertainment Weekly låter ”Justine Bateman bemöter Internets reaktioner på hennes åldrande ansikte”. Fox News är mindre finkänsliga: ”Justine Bateman, 57, motsätter sig uppfattningen att hon har ett gammalt ansikte”.
​
Herregud. Allt hon sa var att hon inte tycker att hon ser så jävla gammal ut och att hon är nöjd, inte tänker göra så mycket åt saken.

Så mycket uppmärksamhet väckte rubrikerna att skådespelerskan bjöds in till Today show för att prata om – tro det eller ej - sitt åldrande. Enbart sitt åldrande.

Låt oss särskåda en av rubrikerna, låt oss ta den ovan från People som lyder "Justine Bateman försvarar sitt val att åldras naturligt".
​
Att ”åldras naturligt” syftar förstås främst på att vägra ingrepp, som botox, fillers och i värsta fall kniven. Men ”naturligt åldrande” är också en omskrivning för att antingen åldras vackert eller att inte åldras alls. Annars skulle man väl kalla det för att åldras, rätt och slätt?

Att ”åldras naturligt” antyder att det ska ske utan ansträngning, lika naturligt som att andas eller elegant svepa fram längs en strand i en lång, vacker sommarklänning utan minsta antydan till svettiga klimakteriebesvär (som ju är naturliga). Att ”åldras naturligt” betyder att det inte får märkas att man använder retinolkrämer, tar kosttillskott, tänker på figuren, köper slimmande underkläder, sminkar sig och betalar för dyra besök hos hudterapeut och frisör. Att åldras naturligt betyder att se snygg och fräsch ut trots att man är över fyrtio. ​
​
Men Justine Bateman, som bokstavligen blivit ansiktet utåt för det naturliga åldrandet, är ju inte naturlig. Hon använder makeup, i synnerhet mascara och kajal, och färgar håret. Gissningsvis har hon blekt tänderna också och eftersom hon tillhör en Hollywoodfamilj (hennes bror är Jason Bateman) får man gissa att ansiktsbehandlingar, tandblekning och gymbesök hör vardagen till.
​
Kom igen. Estetiska ingrepp är jättevanliga, minst 300 000 personer gör injektioner i Sverige varje år. Det är fler än var tionde kvinna mellan 18–60 år. Poängen är att det inte ska synas. Det är när det gör det som skammen och fingerpekandet kommer fram, för det exponerar en lathet. Att ta till injektioner och kosmetisk kirurgi är att fuska. Det kräver så betydligt mycket mindre än det dyra och tidskrävande jobb som att åldras naturligt gör. Justine Bateman åldras alltså inte naturligt i bemärkelsen gör absolut ingenting för att modifiera sitt utseende. Hon åldras naturligt för att hon säger att hon är nöjd. Att hon har en ålder. Att hon åldras. Över huvud taget.​
​
För att verkligen åldras naturligt är det mest provocerande en kvinna kan göra. För då skulle hon ju åldras dåligt.
​
Hur som helst...
​
Jag avslutar med fyra produktkategorier, poetiska i sin strama abstraktion, som webbtidningen Trendhunter listar som trendspaning. Alltså fyra produktkategorier vi kommer se mer av inom en snar framtid.
​
– “cognition-enhancing seasonal snacks”
– “celeb condiment brand expansions”
– “essence-enriched toner mists”
– “expanded pet apparel capsule”

(Här måste väl ändå "celeb condiment brand expansions" vara det roligaste, alltså kändisars namn på olika tillbehör till mat, som tomatsåser och majonnäs)
​
Trevlig helg!
​
Er vän
Caroline aka Fifty

​