Hej!
​
Tycker ni också att det luktar vaniljkräm här? Eller är det vaniljglass med kolasås? Någonting är det. Vox kallar det för Gen Z "tydligaste besatthet" just nu. Att "dofta som ett konditori".

Det stämmer. Gourmandparfymer har varit den starkaste parfymtrenden det senaste året, för att inte säga de senaste två, tre åren. För den som inte är bekant med genren så är det helt enkelt dofter som påminner om någonting ätbart, som stimulerar aptiten snarare än tanken på, säg, en bukett rosor.
Man brukar säga att Thierry Muglers Angel (1993) var den första renodlade i genren. Angel doftade choklad, vanilj, kolasås och honung, och innehöll inte en enda blomnot.
​
Doftgenren ”gourmand” har levt vidare sedan dess men senaste året/åren har det fullkompligt exploderat. Laura Mercier har gett ut sina crèmè brûlée-, pistaschglass- och citrontårtsdoftande kroppsprodukter på nytt. Kilian Paris har en hel kollektion parfymer som doftar som olika drinkar. Senaste från Juliette Has a Gun heter Miami Shake och doftar jordgubbsmilkshake.
Till och med & Other Stories släpper en hel kollektion med både kroppsprodukter och parfym som doftar pistaschglass. Och då har jag inte ens nämnt Sabrina Carpenters löjligt sockriga dofter som till och med ser ut som chokladkakor...

Men gränsen mellan en bra gourmanddoft och gammal geléråtta är hårfin. Gamla tidens blandade ofta sött med salt för att ge parfymen en lite ”vuxnare” och mer sofistikerad touch. Som till exempel Mona di Orios Vanille som parar vanilj med rom.

Det gör inte de nya. gourmanddofterna. Absolut inte. De ska dofta godis, socker och långt ifrån vuxet. Ju tydligare dessertlika desto bättre.
​
Därför är parfymsamarbeten med olika bak/kakföretag ett logiskt steg. Jag skrev i ett tidigt nyhetsbrev om Doves kroppsprodukter tillsammans med kakmärket Crumbl. En handtvål som doftar citronglaserad kaka och en deo som doftar vaniuljcupcake.
​Dunkin' Donuts har gjort parfymer tidigare (dock inte, så vitt jag vet, deodoranter som doftar jordgubbsfrosting).

Frågan är nu bara varför. Alltså varför man vill dofta som en dessert. Eller, mer specifikt, en halvsyntetisk dessert?​
​
​Det finns flera anledningar och den största av dem är nostalgi. Innan The Body Shop gick i graven släppte de en "nostalgikollektion" med gamla klassiker som bananschampo och parfymoljor. För doft av mat, i synnerhet efterrätter, har en stark nostalgikoppling. Forskare pratar om att det förflyttar oss till barndomen och lyckliga minnen. Mjukglass på tivoli, vaniljbulle hemma hos farmor eller vad det nu kan vara. Just vanilj är en universalt populär doft. Hos både män och kvinnor och oavsett geografi och kultur har den övervägande positiva kopplingar. Inte många dofter har det.
Forskning som visar också att vaniljen har avslappnande egenskaper - inte minst på grund av associationerna. Tydligen ska också doften av bakverk och speciellt doften av vanilj egga sexualiteten, särskilt hos män. (Tom Fords senaste heter till och med Vanilla sex. En form av ordvits).

Att bära en gourmanddoft är något annat än att bära en "vanlig" parfym. Det är inte vilja att "lukta gott" som ligger bakom utan att, som sagt, stimulera aptiten. Att provocera fram en kroppslig respons (att få någon att vilja äta dig, både bildligt och bokstavligt).
Utifrån detta har man också det senaste året sett fler "ätbara" skönhetstrender växa fram, mest känd är väl "glazed donut skin", som gick ut på att få huden så skinande blank så att den påminde om en glaserad, friterad munk. Men också saker som "strawberry girl" (tjej med rosiga kinder och körsbärsröd, frodig mun), "latte girl" (tjej med hårfärg och smink i lyxiga, beige nyanser).
​
Det är lätt att se appealen i att marknadsföra någonting som inte bara är universellt uppskattat utan också bokstavligen får det att vattnas i munnen på andra, som får männen att dregla och likt den hungrga vargen sluka dig. Bilden är väldigt konkret.
Den som vill applicera en feministisk analys av detta kan se det som att den kvinnliga bäraren av sagda gourmandparfym gör sig själv till mer än ett objekt - hon gör sig själv konsumerbar.

För mig, som programmerat mig själv till att läser av allt ur ett marknadsperspektiv, representerar gourmandparfymen också en utveckling av rådande överkonsumtion. Vad mer ska vi köpa och konsumera när vi lever i ett överflöd? Vad ska vi sälja?
Potentiellt svar: oss själva? ​
​
För den genuint parfymintresserade är dofterna också en slags tillbakagång i parfymutvecklingen. Visst, det är superskojigt med en doft som luktar kolasås (Lush Chelsea Morning är en ypperlig sådan) men det är också i förlängningen en degradering av parfymen som konst/hantverk.

Men (och hela nostalgigrejen knyter an till detta) dofter följer trender precis som alla andra kulturyttringar och när världsläget känns instabilt eller oroligt tenderar vi att vilja omge oss med trygghetssymboler. Detta är kopplat till nostalgi, till minnet av den trygga barndomen som kanske inte ens funnit men som man vet hur den doftar. Oftast finns just någonting ätbart med i dessa associationer, kom ihåg att luktsinnet är direkt kopplat till den delen i hjärnan som hanterar minnen.
​
Och vad är tryggare än doften av varm choklad och hembakade äppelscones?
​
​

Råd och andra råd

Jag läste Liv Strömqvists Pythian pratar för ett tag sedan. En en sektion skriver hon om "goda råd". Hon ställde frågan om vad det är som gör att vi så gärna vill ge andra (oombedda) råd. Hennes största exempel är visserligen rika entreprenörer åker land och rike runt och håller föredrag som går ut på att DU kan bli som MIG. Men jag tog verkligen åt mig. Generades faktiskt.
För om det finns någon topplista över folk som ger oombedda råd i tid och otid så finns mitt namn med. Hela det här nyhetsbrevet är väl egentligen ett enda lång serie råd. (Dock kanske inte oombedda? Eller?)
​
En psykologisk förklaring är att "vi" vill känna oss mäktiga. Vi vill skapa kontroll och ordning.
En betydligt snällare, mer generell, psykologisk förklaring är att när någonting gör oss glada/lyckliga/smakar gott/ger en fin upplevelse så vill vi dela med oss. Det är mänskligt. Ibland sker utan att vi tänker på att det kan ha motsatt effekt. Som att säga "Gud, ni bara måste ta in på Grand Hôtel med barnen en natt, det är så underbart", till en skiftarbetande, ensamstående morsa. Eller "Du som ser så trött ut borde verkligen prova botox. Det funkar!".

I samma anda blir jag irriterad på "råd" som dessa:

Farmor är inte den enda som tycker att "snygga tjejer" fular ned sig när de skaffar läppförstoringar/lösögonfransar. Många är de män (med kvinnor från en "äldre generation" på andra plats) som frågat mig varför tjejer gör så här. "De kan ju inte tycka det är snyggt" och "JAG tycker det ser hemskt ut" och "JAG skulle aldrig kunna vara ihop med..." etc.
​
1. Det är helt ovidkommande vad mannen/den äldre kvinnan/farmor/jag/du tycker är fult och inte. Det har inget värde i sig. Skönhet i sig har ingen moral, men handlingen "att försköna sig" (eller se fixad ut, se hälsosam ut etc) tillskrivs moral av olika anledningar.
​
2. Det är just för att kvinnors utseende aldrig slutar vara i fokus (case in point: mäns/farmors oombedda kommentar) som skönhetsoperationer ens finns tillgängliga - och genererar Big Business.
​
3. Det är en look. På samma sätt som oproportionellt stora bröst en gång var en look, den nätta, lilla penisen var en look och löjligt högt hår (ibland med ett piratskepp som accessoar) en gång var en look. Där en del av looken faktiskt är att det ser fejk ut. Att man ansträngt sig/vågat något/lagt ned tid och pnegar eller vad det nu kan vara.
​
Vi går vidare.

​

Och nu nyheter...

Tidningen Allure skriver att de från och med nu aldrig kommer att kalla plastförpackningar för "återvinningsbara". Det tycker jag är en bra grej. Även om hela tidningen går ut på att få folk att köpa fler produkter varav de flesta kommer i plastförpackningar. :D
​
Ni vet att äta kosttillskott började kallas "biohacking" och "anti-ageing" för "longevity" i den manliga skönhetsfären, och "looksmaxxing" har blivit det manliga ordet för att plastikoperera sig/fitnessträna till vansinnets rand/optimera utseendet? Inga nyheter där. Däremot har det gått mig förbi att "att använda parfym" numera heter "smellmaxxing" på snubbars språk. Särskilt vanligt är "smellmaxxing" hos yngre killar. "Due to peer pressure in social arenas such as school, teenage boys conform to the trend", står det på Wikipedia. :D
​
(Vänta tills de får höra talas om skönhetsnormer för unga kvinnor :D )

​

Den offentliga viktresan

Ozempic har både underlättat och försvårat för de som tappar vikt i offentligheten och Remi Bader är ett perfekt exempel. Hon är en TikTok-influencer som blev känd genom att prata mode och då i synnerhet mode som också inkluderade större storlekar.
Hennes liv liknade väldigt många kända kvinnors, kantat av olika dieter och dietpiller vilket i sin tur skapade ätstörningar som ledde till sjukdom (leverskador, ryggont). Hennes familj var ofta på henne om att gå ned i vikt, en familjemedlem erbjöd henne till och med pengar. Så 2023 bestämde hon sig för att sluta prata om sin vikt offentligt över huvud taget. Inte i sina videor, inte i sina inlägg, intervjuer eller podcasts.
Det hon kom fram till under sin tysta betänketid var att hon trots allt ville gå ned i vikt och bestämde sig för att genomgå en gastric bypass. Detta var december 2023. Hon berättade inget om detta online.
Något gick fel, hon blev sängliggande i sex veckor, kunde varken äta eller behålla någon mat. Blev deprimerad. Fick antidepressiv medicin.
Nu är hon tillbaka, smalare än någonsin, och fansen hatar henne. Säger att hon mörkat att hon opererat sig (hon berättade inte om operationen, som del av hennes nya grej att inte diskutera sin vikt eller kropp offentligt), att hon fuskat genom att operera sig.
Det finns någonting intressant/tragiskt/skrämmande i detta (och mycket som är viktigt) nämligen hur smalhetsnormen krockar med "fusket" som är att inte späka sig för att nå dit. Att vara smal är idealet men att ta till hjälp för att nå dit är skamligt. Det ska synas att man jobbat, varit disciplinerad. Allt annat är fusk. Det kallas "Ozempic shaming".
​
Med de orden tackar jag för mig.
​
TACK för att du läser. Skicka gärna vidare, tipsa gärna och skriv en rad till mig om du vill. Hörs om en vecka!
​
Caroline aka Fifty
​
​
​