Hej!
​
Antropologen Carmen Alvaro Jarrín har vigt flera år till att studera hur plastikkirurgi i hans hemland Brasilien kommit att ses som en mänsklig rättighet. Eller, snarare handlar det om rätten till skönhet. Som en del av folkhälsan.
​
Vad Jarrín kommit fram till är fascinerande.
​
Till att börja med: Brasilien som plastikkirurgiland ligger tvåa i världen (efter USA) i antalet utförda operationer om året. Men tittar man till vilken typ av ingrepp som utförs så är Brasilien inte bara etta utan världsledande. Här utför man fler större, mer avancerade och seriösare ingrepp än i USA - fettsugning är en av de populäraste (16 procent av alla ingrepp). En intressant sak är att vissa av de kosmetiska ingreppen utförs antingen gratis eller med statliga bidrag därför att alla ska ha rätt att se vackra ut/trivas i sin kropp.​
​
Enligt Jarrín kan den här politiska ståndpunkten härledas till tidiga tankar om rashygien där "skönhet" sågs som nationell status, helt enkelt patriotism. Brasilien var och ville vara känt för sina vackra medborgare. Han argumenterar för landet utvecklat en rasistiskt kodad skönhet med plastikkirurgerna vid frontlinjen - uppbackade av staten som alltid subventionerat vissa ingrepp.

Från statens håll skulle är de subventionerade ingreppen en demokratisk handling, ett utjämnande av skönhet som kapital. Vi vet att skönhet är en typ av kapital, att vackra människor får mer uppmärksamhet, lättare får jobb, tar seriösare och allt vad det är. Att ge alla tillgång till plastikkirurgi - eller helt enkelt tillgång till samma utseende - skulle därför på en nivå ses som demokratiskt. ​
​
Detta har varit den uttalade idén av många med politiskt inflytande, som den respekterade plastikkirurgen, akademikern och politikern Ivo Pitanguy som ofta debatterade skönhetsfilosofi och som såg plastikkirurgi som ett sätt för arbetarklassen att röra sig uppåt i den sociala hierarkin.
​
Till exempel har studier visat att inte bara skönhet utan också smalhet ger ett försprång i karriären. Och vilken socialgrupp lider mest av övervikt? Svar: arbetarklassen och underklassen. Om man gjorde dem smala och vackra...well, det skulle kunna få hela landet på fötter igen!
​
Sådan var tanken. Och staten implementerade den.
​
Men det finns några små problem med teorin. En är att enligt Jarrín har det intensifierat och understrukit sociala hierarkier snarare än jämnat till dem. Och just det, genusrejen också ja. Det är inte främst överviktiga/icke normativt vackra män som får erfara stora attitydsskillnader i samhället/på arbetsplatsen/dejting etc. Det är ju kvinnor. Typ bara kvinnor.
​
Nu är Brasilien inte det enda landet som ser plastikkirurgi som om inte en nödvändighet så i alla fall absolut ingenting konstigt eller skämmigt. I Seoul har någonstans mellan 20-33 procent av alla kvinnor genomgått plastikkirurgi. Och med Kylie Jenners nya "avslöjande" om exakt vilken bröstförstoring hon gjort och med exakt vilken kirurg pratar man om en ny "plastikkirurgitransparens" i väst. Ordet myntades inte av mig utan av amerikanska Harper's Bazaar.​
​
(Jag har såklart skrivit om kommenterat detta. Publiceras på DV/Expressen nästa vecka).
​
Mer tillgänglig, mer populär och mindre skämmig plastigkirugi - som då alltså denna nya "plastikkirurgitransparens" skulle bidra till - kan snabbt gå över till att bli vad Jarrín kallar för ett "kosmetiskt medborgarskap". Andra, som folk som skrivit om situationen i Seoul där kvinnor börjar se mer och mer lika ut (minns ni den där skönhetstävlingen för några år sedan där domarna hade svårt att kora Miss Korea för att alla såg likadana ut?) kallar det "skönhetsdiktatur". Vad man menar med det är att "skönhet" eller mer specifikt att helt enkelt spela med i skönhetskulturen, följa reglerna och normerna, inte längre kan ses som "mitt eget val".

Ett litet sidospår men inte desto mindre intressant är att Jarrín också demonstrerar hur Brasilien, genom den statliga inblandningen, blivit något av ett laboratorium för skönhetsoperationer. Det finns gott om "frivilliga", alltså kunder som mot kraftigt subventionerat pris utlovas olika modifieringar. Brazilian butt lifts, till exempel. Den operationen är superpopulär, ökade med 800% mellan 2011-2021. Men den har också högst dödlighet bland alla kosmetiska ingrepp. Nu kanske inte ett dödsfall på 3000 (eller 4000) patienter låter så mycket men majoriteten av dessa dödsfall sker i länder utanför USA. Många åker till länder som just Brasilien, Domenikanska republiken och - för européer - Turkiet för en procedur.
​
Men det är ett sidospår. Det viktiga är tanken om skönhet som demokratisk rättighet. Men vilken skönhet? Vems skönhet? Den vita västerniserade skönheten, argumenterar Jarrín. "Elitens skönhetsnormer", kallar han dem och påpekar att också de flesta plastikkirurger tillhör denna ljushyade elit och "förstärler vithet som estetisk norm".
​
Vad gör detta för tanken om skönhet som rättighet? Vad säger det om saker som genus, om hur kvinnor och män "förväntas" se ut? En liten siffra man kan fundera på är att 92 procent av alla som genomgår plastikkirurgi i USA är kvinnor. Också i Brasilien är den stora majoriteten kvinnor.
​
Låt oss ta det ett steg längre. Om vi nu tänker filosofiskt kring skönhet. Vad är skönhet osv. Är inte "ett vackert ansikte" prisat just för att det är så ovanligt och svåruppnåeligt? Att det skulle vara demokratiskt att uppnå vad vi kallas konventionell skönhet tycks mig lite motsägelsefullt. Om alla är vackra, vem är då vacker?
​
Och sedan begreppet om demokratiserad skönhet. Är det verkligen samma sak som rätten att modifiera utseendet (gratis)? Eller kan man tänka sig en annan definition? Jag vet inte, men säg rätten till sjukvård, upplysning kring typ genuskunskap och var och hur vår bild av saker som manligt, kvinnligt, vackert etc. kommer ifrån?
​
Trevlig helg!
​
Caroline
​
Ps. Har du missat något tidigare nyhetsbrev? Här finns alla samlade. Plus möjligheten att skriva upp sig för fler - tipsa en kompis!

​