När Yves Saint Laurent lanserade parfymen Opium 1977 fick hela världen veta det. På releasefesten hyrde ett gigantiskt, kinesiskt skepp från ett museum och placerade partyprissen (tillika undertecknads favoritförfattare) Truman Capote i fören. Skeppet var draperat i guld, rött och lila och dekorerat med orkidéer. Att det var ett orientaliskt tema på festen – och parfymen – skulle inte undgå någon.
​
Det gjorde det inte heller. En speciell kommitté (American Coalition Against Opium) formades enbart på grund av den. Kommittén ansåg att namnet kränkte Kina, eftersom drogen opium krävt många liv där. Man krävde en offentlig ursäkt från YSL. Plus namnändring, givetvis.
​
Så blev det inte och Opium har fortsatt provocera (medvetet) sedan dess. Förra veckans nyhetsbrev tog upp ett exempel på det och här är ett till:

Men Monsieur Saint Laurent hade all rätt att ta i ordentligt i sin lansering, än idag är Opium en av världens främsta i sin doftfamilj, och just kryddiga dofter är svåra att ignorera. De heter så numera, man använder inte längre ordet oriental.
Det krävs en stor personlighet att bära upp en kryddig doft, men se det är också lockelsen och har så varit sedan det tidiga 1900-talets exotismvåg då det var yttersta mode att dofta "som från Orienten" (som på den tiden betydde pudrig vanilj). Den kryddiga doften blev muskigare under 70-talet då den bars av glamorösa Hollywoodkändisar, men mer syntetisk och stark under 90-talet, då slagordet var ”individualism”. Men fortfarande är de vaniljbaserade och inte sällan är musk inblandad tillsammans med ambra och rökelse, kanske oud.
​
Det tycks finnas en rädsla för just ordet "kryddig" och löftet om "starka" parfymer. Det är den doftkategori som säljer absolut sämst i Sverige, har alltid gjort. Kanske just därför - för att det är en doft som tar plats, vilket svensken i regel inte vill. Men det är ju poängen?
​
Mycket handlar också om mängd. En kryddig doft använder man givetvis med måtta. När Diors tunga, muskiga orientaldoft lanserades i USA ansågs den för sexig för en vanlig, hederlig kvinna. I restauranger hängdes skylten ”No Poison here” upp i fönstret för att visa att man var en familjerestaurang (och, ärligt talat, för att kunder klagade på att de inte kunde äta med stark Poison-lukt omkring sig).

Men - med det sagt - bara för att en doft "tar plats" betyder inte att den är...
a) svår att bära
b) kväver ett helt rum
​
Här är några klassiker i genren som är rena mästerverken. Att bära dem med måtta är att bära elegans och en del av parfymhistorien:

​

SHALIMAR, Guerlain​
Det finns nog ingen varmare doft än klassikern Shalimar som 1925 satte standarden för alla moderna parfymer i doftfamiljen. Det var den första parfymen u världen att ösa på med vanillin, som alltså är doftmolekylen för generic vanilj, men framställd på syntetisk väg. Och detta alltså redan 1925. Otroligt. Jasmin, ros, patchouli, rökelse och tonka gör att varje användningstillfälle blir en tur till ett beduintält i Marocko. Prova den nästa gång ni går förbi Guerlains parfymdisk och tänk att en flapper på 1930-talet alltså bar denna när hon gick till klubben och dansade charleston.
​
​NOIR ESPICES, Frédèric Malle​
Namnet betyder ”svarta kryddor” och det betyder muskot, kanel, kryddnejlika och peppar. Varmt så att det riktigt hettar till på huden. Här finns heller ingen mjuk vanilj som backar upp utan istället dova träsorter och patchouli för den sinnliga parfymbäraren.
Grejen med parfymer från Frédèric Malle är att det sällan är just Malle som gjort dem. Parfymörens namn står på flaskan, vilket är ovanligt. Just denna är gjord av Michel Roudnitska som är son till Edmond Roudnitska som är en av parfymvärldens största namn. Han ligger bakom eviga klassiker som Diorissimo och Eau Sauvage. Han är parfymörernas Bryan Ferry, evigt elegant. Alltså var sonen tvungen att bli rock 'n roll, började hålla på med foto och regi och sånt innan han gick i pappas spår och var tvungen att utmärka sig med kaxigare verk. Men med pappas känsla för elegans - han ville väl imponera trots allt. Han har inte lyckats lika bra (pga är omöjligt) men detta är hans magnum opus.
​
​GUILTY, Gucci​
Modern klassiker. Korrelationen lyx och njutning är glasklar i Guilty där kryddig rosépeppar dyker in i dofthjärtat med saftig persika och högljudd syrén. Blandningen är jobbig för den som har lättpåverkade känslor. Basen är en dov ambra, en av de absolut varmaste noterna som finns.

OBSESSION, Calvin Klein​
Klein gör aldrig någonting för att tona ned kopplingen mellan parfym och sex. Tvärtom. I Obsession, hans första parfym, skruvar han upp hettan genom att stödja sig på hudnära animaliska noter som sibet, ambra och mysk och låta dem beblanda sig med olika sorters trä. David Lynch gjorde den svartvita reklamfilmen (eller snarare reklamsviten om fyra filmer - se hur många kända ansikten du känner igen!)
​
​ANGEL, Thierry Mugler​
Nej, vi kommer inte ifrån den. En gourmanddoft, alltså en parfym som lockar aptiten, existerande knappt innan 1992 då modeskaparen bröt ny mark med en överdådig portion honung, choklad, marshmallow, vanilj och kolasås inkuppad i en numera ikonisk, stjärnformad flaska. Säga vad man vill om hans skapelse men den är parfymhistoria.

​

Jobbigt provocerande kändisdofter

Okej, så här är det. Jag har dragit ut en tand (aj!) och är därför slö i både hjärna och kropp. Så det blir en massa dofttrams idag. Som den här lilla listan över Provocerande Dåliga Kändisparfymer.

FAME Lady Gaga ​
Lady Gaga började säga att hennes doft skulle dofta ”blod och sperma”. Suck. Det gör den inte alls, och i efterhand sägs det varit ett rykte och inte ett citat. Däremot är parfymen spektakulärt svart vilket ska bero på att den innehåller giftig belladonna. Också det är tveksamt.

​
​GOLD Jay-Z ​
När inte ens kändisen i fråga kan med att bära parfymen som lånat dennes namn vet man att det är riktigt illa. Jay-Z kunde inte ens fullfölja reklamkontraktet för Gold (det vill säga, promota sin egen parfym) som kom ut i 2003 och valde att istället betala 20 miljoner dollar i böter (!) till parfymproducenterna.
​Tio år senare har Jay-Z stämt parfymproducenterna för utebliven royalty...och vunnit!

THAT MOMENT One Direction ​
Pojkband som släpper parfym är en kategori i sig. One Directions vinner ändå priset för sämsta, möjliga i den hyfsat nichade kategorin eftersom de valt att bygga en parfym kring doftnoten ”hårspray”.

EMPIRE Donald Trump ​
Vänta, hur luktar pengar nu igen? Just det, smuts, yuppie och billig mysk. Empire, som lanserades är Trump fortfarande var en enkel businessman, föregicks av doften Success 2015 och en hel parfymvärld väntar förstås på vad uppföljaren ska heta (skoja, ingen väntar). Dictator?
Parfymen i sig är svintråkig även om ingen rent ut sagt att de hatar den. Alternativa fakta? Enligt marknadsföringen ska Empire fånga essensen av ”den drivna mannen” och förpackningen är i svart och guld och har designats av teamet bakom Falcon Crest-introt. Ingen är förvånad.

MICHAEL SHUMACHER Michael Schumacher​
Kan tycka att det går lite rundgång i parfymdofter när racerbilsförare lanserar egna dofter med noter av ”varmt gummi” och ”våt cement”.

​

​PERSONAL EDITION Bruce Willis och SEDUCTION IN BLACK Antonio Banderas ​
Bara en rad om medelålders dudes som poseras med skjortan nedknäppt till naveln och döper sin parfym till ”Seduction in Black”. Bara en rad om medelålders, skalliga dudes som står med armarna i kors, ser ut som en mellanchef på ett telecombolag och döper sin parfym till ”Personal Edition”. Alltså, jag älskar både Willis och Banderas men skärp er.
​
​Vet ni förresten hur många parfymer Antonio banderas släppt i eget namn? Svar längst ned i brevet. ​

MAD POTION Katy Perry ​
Till hennes försvar ska sägas att hon inte är ensam. Många, från Paris Hilton till Britney Spears, har gjort misstaget att tro att bara man gör en parfym som luktar tillräckligt mycket godisaffär så kommer ingen bry sig om att den egentligen är trist och usel. Men Mad Potion alltså. Menlösast möjliga vaniljglass med extra tråkströssel.

UNBREAKABLE BOND Khloé and Lamar ​
”Det finns något sexigt med par som delar parfym”, menar annonsen för reality-parets menlösa citrusmix. Kanske det, men inte i fallet nakna svartvita bilder av Khloé och Lamar. De påminner mest om reklam för en mödravårdscentral. Paret skilde sig för övrigt strax efter lanseringen av Unbreakable bond.

​HEDERSOMNÄMNANDE ​
Justin Biebers doft Someday må vara en total superbagatell (snällt uttryckt) men marknadsföringen ska ha en eloge, alla eloger i världen faktiskt, för lanseringen av en doft som Justin själv beskriver som hur hans drömtjej skulle dofta. ”Jag designade doften. Jag gillar den på en tjej”.
​

Sånt här kan man droppa på middagen för att låta smart

Parfym kan vara politik. När Napoleons hustru Josephine gjorde det trendigt med musk-parfym i Frankrike på 1800-talet svarade England och Tyskland med att uppmana medborgarna till att ha friska och lätta dofter istället, för att visa att man var rena och dygdiga protestanter.
​
Förlåt men jag tycker sånt här är intressant.
​

Frågan alla vill ha svaret på!!!

​
​.Här kommer svaret: Antonio Banderas har släppt 95 dofter i eget namn. Jag vet, ni tror mig inte. Här är hela listan.

​

Veckans insändare

Fick denna skickad till mig. Vaselin består av petrolatum, alltså en biprodukt av olja. Det i sig är inte dåligt, vaselin har en vattenbortstötande förmåga och en förmåga att "kapsla in", eller låsa in fukt som få ingredienser/råvaror kan mäta sig med. Den är mjukgörande, det vet alla som använt vaselin på läpparna. Men som med exakt allt annat som hör huden till så skulle jag aldrig förlita mig på bara en enda produkt eller ingrediens. Det gäller allt - oljor, The Ordinarys single ingredient-grejer, allt. Att bara använda vaselin är att kapsla in fukt men fukten måste också komma någonstans ifrån. Och sure, som i exemplen ovan så har c-vitamin något pigmenteringsutjämnande egenskaper och koffein kan ha uppiggande effekt. Men också här - en enda ingrediens (eller två, i det här fallet) är bara en gimmick, vänner.
​
​Här är för övrigt en bra sida (INCI Decoder) och här är en annan (Beautipedia/Paula's Choice Ingredient checker) när man vill kolla upp just en specifik ingrediens.

Jag avslutar veckans brev med ett skojigt citat (och en bön om att tanden - eller snarare det som tidigare var en tand - ska sluta värka):
​
​”Folk gör extrema saker i skönhetens namn. I Brasilien finns fler skönhetsförsäljare än soldater. I USA lägger man mer pengar på smink än utbildning och servicesektorn. 1715 blev det mjölbrist i Frankrike eftersom aristokraterna pudrade håret med det och upproret bröt ut.”​
Nancy Etcoff, NY Times
​
Trevlig helg!
Caroline aka Fifty