Hej!
​
Jag fick en rosa necessär skickad till mig från en PR-byrå. Den är gjord av veganskt läder, står det att läsa i pressmeddelandet. ”Inga djur ska behöva lida”, säger märkets grundare.
​
Men djur har lidit för denna necessär.
​
Hon är verkligen inte den enda i skönhetsbranschen som likställer icke-animaliska produkter med minskat lidande för djur. Eller använder ordet "vegansk" som etisk sköld. ​
​För i fallet med den här necessären, precis som i nittionio fall av hundra, är "veganskt läder" bara ett annat ord för "plast". Mer specifikt PVC eller PU, som görs av polyuretan. Det vill säga, fossila bränsen. PVC utvinns av råolja som bidrar till föroreningar i både luft och hav vilket i sin tur påverkar hela ekosystem. Det vill säga, skadar djur (och människa).
Min rosa, sladdriga necessär har den lilla lappen som det står 100% PVC på under texten ”Made in China”. Där tillverkas de flesta varor av veganskt läder/plast. Så vi måste lägga till fraktutsläppen också när vi pratar om "etiskt" veganskt läder.

Vad värre är: PVC-plast kan aldrig brytas ned på naturlig väg. Det vill säga, när jag slänger denna rosa, sladdriga necessär i billig plast så läggs den på sopberget för alltid.
​
Inget av detta framgår på hemsidan, där listas bara veganskt läder med vattenavvisande egenskaper. Inte ett ord om plats eller var den är tillverkad.
​
Det brukar det heller inte göra. När jag googlade runt för att hitta skärmdumpar som kunde exemplifiera hur vanligt det här är så hittade jag otaliga exempel på "veganskt läder" men där man under info eller ingredienser bara hittade "100 % veganskt läder". Caia och Verso till exempel. Så jag skrev till dem och frågade vilket material deras necessär är tillverkad av och var. Fick endast ett svar, från Verso:

Varför slirar man på sanningen så här?
​
Dels går det ju inte att komma undan klimatpåverkan när hela produkttillverkningskedjan från råvarutillverkning till paketering och frakt är resurskrävande.
Så man får hitta på ord och formuleringar som får det att låta som om det går.
​
Jag gillar organisationen Good on you som sedan 2015 granskar modemärkens hållbarhetsvärde utifrån redovisning av konkreta insatser och faktiska siffror. Alltså vad företagen faktiskt gör, inte vad de säger att de ska göra. Vilket enligt mig är en betydligt ärligare och mer transparent form av hållbarhetsredovisning.
​
Under tio år har man granskat 6000 modemärken (!) som nu finns i deras databas. 2024 inkluderade man för första gången också skönhetsmärken, vilket är spännande läsning. Av 239 utvärderade märken saknar 80 procent fullständig information. Vanligast är just att man svänger sig med högtravande löften av typen "Vi strävar efter att minska klimatpåverkan blah blah med 30 procent innan 2030" men utan konkreta bevis eller handlingsplaner på hur man ska nå dit.
​
Jag kollade några svenska exempel. Sephora skriver på svenska hemsidan under rubriken "sannna fakta" (LOL!) att de är ”väldigt noggranna” i valet av råvaror och ”granskar leverantörer regelbundet”. Okej? Men vad betyder det, rent konkret? Vet inte, det står inte.
​
En annan stark miljöinsats de listar är istället att de bara ger gratis produkter till influencers som tackar ja till att få dem. Modigt.

Lyko är ännu värre. På svenska hemsidan skryter de med skrattretande svaga insatser: de har LED-lampor i butikerna och tar betalt för plastpåsar.

Under den här pampiga ingressen...

....står denna disclaimer att läsa, lite längre ned på sidan:

(Lyko ligger för övrigt på Good On You:s lista över de tjugo sämsta med 8 hållbarhetspoäng av 100 möjliga. Morphe, som scorar noll har ingen tillgänglig information alls. Revlon och Laura Mercier ligger också på bottenlistan).

Näst vanligast, i kategorin ofullständig information, är medvetet förvirrande siffror utan referensvärde. Skönhetsmatematik kan vi kalla det. Som att Nivea siktar på 50% mindre fossilbaserad plast i förpackningarna innan 2025. Vilket ju betyder att hälften av deras produkter kommer fortsättas att tillverkas av fossibaserad plast.
​
Vidare ska Nivea minska sina totala utsläpp med 30% till år 2025. Men det säger inte mycket utan referenssiffra. Hur många miljoner ton kommer att fortsätta släppas ut i atmosfären?
Vi kan göra det här tankeexperimentet: Jag, Fifty, kommer att strypa 30% färre kattungar till 2025.
Hur många kattungar kommer jag att fortsätta att mörda då? Det vet vi inte.
Eller, säg att ett flygbolag skriver att de ska minska sina flygkrascher med 30% till nästa år. Fortsätter du att boka resor med dem?
​
Ni fattar.
​
För övrigt mailade jag Nivea och bad att få referenssiffor. Men jag fick bara samma ofullständiga matematik som jag hittade på hemsidan.

När jag sedan frågade om jag fick citera dem, alltså svaret som inte var ett svar och hela grejen med miljöskryt utan referenssiffror, i en artikel om greenwashing i GP så fick jag följande svar:

Det tycks konstigt i mina öron att om jag som journalist hör av mig med frågor om siffror och citat får svar som är ett "statement" men som inte kan citeras? Oklart vad de trodde att jag skulle ha siffrorna till.
Men detta är inte PR-byråns fel. De är ju bara en förlängd arm av huvudman och Nivea ingår ju i en jättekoncern med troligtvis strikta regler kring vad som ska och kan kommuniceras utåt.
​
Det gör L'Oréal Paris också. Och aldrig har något företag blivit så argt på mig som när jag frågade dem om deras referenssiffror. De svarade att de faktiskt gör skitmycket för miljön (detta var muntligen, på ett möte med representanter från hela L'Oréal Norden. Vittnen finns!) och varför behövde jag fokusera bara på det negativa? De skulle "återkomma" till mig vilket de aldrig gjorde. Vilket i och för sig inte förvånar mig eftersom de varken tog mitt namn eller kontaktuppgifter.
Allt jag gjorde var att säga att deras siffror är ofullständiga och därför inte säger särskilt mycket. L’Oréal Paris skriver till exempel att de ska ”halvera koldioxidutsläppet per såld produkt” innan 2030 jämfört med 2016. Men hur mycket var det innan? Hur många miljoner ton kommer de att fortätta släppa ut?
​
Jag formulerade mig exakt så faktiskt. Dålig stämning blev svaret. :/
​
Hur som helst, efter en lång tids letande på hemsidan där jag slungas tillbaka till hemsidan när jag tryckte på "läs mer" osv. in absurdum hittar jag slutligen (det tog mig säkert en halvtimme) rapporten ”For the future” (2022) där L'Oréal faktiskt, häpnadsväckande nog listar sitt totala utsläpp: 3,328 KtCo2 (metriska kiloton, scope 1,2 och 3).
​
Deras ”miljömål” är alltså att pumpa ut 1,664 KtCo2 i luften - bara från själva produktionen då, inte frakt etc. Som referens kan nämnas att en flygresa mellan Paris och New York genererar 1 ton CO2. ​
​
Sedan har vi vattenavtrycken (alltså hur mycket vatten som går åt till att producera). L’Oréal Paris listar sitt som ”6 per användning dos” (?) vilket jag inte fattar. Dos av schampo? Dos av vad?

De påpekar att det är konsumenten som står för 60% av vattenavtrycket, när hen tvättar håret. Men de har en smidig lösning som kan hjälpa kunden att använda mindre vatten och det är att köpa flera av deras produkter! :D

”Du kan t.ex. använda någon av våra rengöringsprodukter som varken ska sköljas ur eller kräver förschamponering. Torrschampo kan användas för att förlänga tiden mellan hårtvättar, och våra hårserum kan användas för att underlätta styling och för att fräscha upp håret”.
​​
Hur som helst. Vi vet ju redan detta. Att industrin aldrig kan bli hållbar. Eftersom ingredienser tas antingen fram i ett labb eller skövlas i ohyggliga mängder. Dessa hamnar sedan i burkar och flaskor, vi pratar om 120 miljarder enheter per år. Majoriteten består av flera olika material och går därför inte att återvinna.

Ja, vi vet detta. Jag kommer inte med några nyheter här och jag förstår att jag tråkar ut er nu. Jag blir uttråkad själv. Känner mig som en LP med hack i (jag är så gammal så att det är min referens). Jag lovar att skriva något roligare nästa fredag.
​
Men saken är ju den att det vet branschen också.

Ta till exempel det här med att alla de stora, som Sephora, Procter & Gamble, L’Oréal, Estee Lauder och Nivea, skriver på sina hemsidor att de värnar om djurs välmående (vilket givetvis rimmar illa med utsläpp men sak samma) och står upp mot djurförsök. Men om man blinkar så missar man att där också står att undantag ges för länder där djurtester är ett krav. Det vill säga Kina, världens näst största marknad, och Ryssland.
​
Man kan givetvis argumentera för att de är globala företag och har ett ansvar gentemot sina aktieägare som är att tjäna pengar.
​
Men det jag reagerar på är alla kreativa omskrivningar. Till slut tror jag att man bara börjar acceptera, bli precis som L'Oréals nordiska representant, sur för att någon begär mer. Fler siffror, fler förändringar, fler ansträngningar. Vi gör ju allt vi kan - eftersom vi aldrig kan bli gröna, är väl svaret på den underliggande frustrationen från företagen.

Nivea försvarar till exempel sina djurförsök i Kina med att ett ”juridiskt faktum” inte speglar ”företagets mål om ärlig och transparent kommunikation”. ​
​
Det är en otrolig mening. Läs den ett par gånger. Jag tror att nyckeln till att förstå branschen ligger exakt här, i denna mening. För vad de säger är ju att företaget har de uttalade vackra värderingar (de är emot djurtester). Men eftersom de säljer i Kina (för att de måste håva in pengar, framför allt) så djurtestas deras produkter ändå. Detta är ett "juridiskt faktum".
Alltså: vi kan ha en värdering utåt. Men det betyder inte att vi alltid följer den.
​
Marknadsrapporter visar att skönhetskonsumenter är väldigt trogna sina favoritmärken, relationen är rent av personlig. Det är därför det blir ett sånt himla hallå när ett märke visar sig hyckla eller inte vara det som det utger sig för att vara. När en ägare uttrycker sig klumpigt eller visar sig inte stå för värderingarna hen säger sig stå för. Jag tycker inte att samma sak gäller andra märken, som mode eller - ett aktuellt exempel - ICA.
​
Därför är värdeord viktiga och vanliga för skänhetsmärkena. De måste ha dem. Konkreta handlingar är däremot sällsynta. Kanske för att det inte är någonting som begärs från dem? De har ju sina "juridiska faktum".
​
Men vad skulle dessa konkreta grejer då kunna vara, eftersom resurser slösas hur man än gör?
​
Alltså, det skulle ju kunna vara saker som att sluta med adventskalendrar med engångsprodukter som nästan aldrig går att återvinna (eller återvinns ens om det går), strypa försäljningen till Kina trots att det skulle minska omsättningen i företaget betydligt (men man skulle vinna cred) och minska nyhetssläppen, alla dessa nya produkter som kommer ut varje månad för att märket vill hålla sig relevant.
Jag skulle också använda mer aluminum och återvunnet glas och skippa plast och yttre kartonnage så långt det går. (Bara 9% av all nytillverkad plast återanvänds, även om en något större procent lämnas till återvinningen)

Tillbaka till det veganska lädret. Jag menar inte att de animaliska alternativen är bättre. Att köttindustrin är en klimatbov (en av de tre största) är ett absolut faktum. Läder- och pälsindustrin använder starka kemikalier, vanligtvis krom, biocider och formaldehud, när de garvar och desinfekterar djurskinnet/lädret. Dessa starka kemikalier går för övrigt rakt ned i grundvattnet.

Den goda nyheten är att det ju finns alternativ till både PVC och läder. ”Bioplastics” tillverkas av naturliga material som sockerrör, svampar, ananasblast eller kork. Och äpple!
​
Den återvunna plasten finns men är opålitlig, den kräver ju tillverkningsresurser även den. Den har en dyrare tillverkningsprocess vilket speglas i prislappen. Dessutom är det sällan som slutmaterialet består av hundra procent återvunnen plast, snarare bara en bråkdel. Och man kan bara återvinna plast begränsade gånger (mellan en till högst tio), till skillnad från till exempel aluminium och ofärgat glas som kan återvinnas igen och igen.

Det finns några saker man kan kolla efter: miljömärkningar, som EU Ecolabel garanterar att lädret har naturgarvats. Att gynna vegetabiliskt baserade läderalternativ visar på en attitydförändring. Men det stora och allra mest vitala valet är att ifrågasätta slentriananvändningen av begrepp som ”etiskt veganskt läder” och "hållbarhetsmål" utan uppbackning. ​
​
Trevlig helg!
​
Caroline aka Fifty

Ps. Skriv gärna till mig.
​
PS2. Bland de högst scorade på Good on Yous skönhetslista finns Youth for the People, Lush, Dr. Bronner, Pai och - överraskande nog - Garnier (överraskande eftersom det ägs av L'Oréal)