Hej!
​
Visst har det varit mycket naket senaste veckan! Det var diskussionen om huruvida det var Rosa Parks som syntes på ett par trosor på The Met Gala eller inte...

...och det var filmfestivalen i Cannes som bannat naket på röda mattan.
​
...och givetvis nakendiskussionen kring nationella säkerhetdrådgivaren Tobias Thybergs sju år gamla Grindr-bilder som satte stopp för karriären.
​
...vilket leder mig till ett av mina favoritämnen som är manlig nakenhet. Så mycket kan jag om saken att jag till och med skrivit en hel bok/essäsamling om det.
​
​För de mer specifikt skönhetsintresserade läsarna kan jag spoila redan nu att jag knyter ihop säcken med en liten diskussion om "naket" ("nude") som marknadsföring/begrepp/läppstiftsnyans på slutet! ​
​
Basics: "Nakenhet" är att inte ha kläder på sig, att vara sitt allra mest avskalade, autentiska, ärliga, genuina fysiska jag. Sig själv, helt enkelt. När vi sätter på oss kläder/sminkar oss så skapar vi ett förhöjt jag, eller helt enkelt ett jag som inte är naket. Det är inte så komplicerat.
​
​Att avbilda den nakna kroppen, oavsett om det är i konsten eller ett foto på Grindr, är att göra kroppen till ett objekt. Det kan vara i syfte att få mottagaren/betraktaren att lusta efter detta kroppsliga objekt, beundra det, äcklas av det. Det spelar ingen roll, poängen är att kroppen görs till objekt och sällan för den avmålades/avfotograferades skull utan mottagaren/betraktaren. Vi målar/fotar sällan oss själva nakna enbart för vårt eget betraktande. På samma sätt målas/fotas sällan en annan persons kropp i annat syfte än för att betraktas.
​
Men det är en enorm skillnad på nakna manskroppar och nakna kvinnokroppar.
​
Kvinnokroppen i den klassiska konsten är så vanligt förekommande och porträtterad i ett så tydligt syfte (beundra, åtrå) att den blivit helt odramatisk. Visst, det finns tavlor som brutit gränser för hur kvinnor tidigare porträtterats, men en naken kvinnokropp som objekt skulle jag säga är helt okontroversiell. Vi har helt enkelt tränats i hundratals (tusentals!) år i att betrakta den nakna kvinnokroppen.

Men inte en naken manskropp. Som jag skriver i min bok så hade man till exempel på Metropolitan museum i NY en varningsskylt när man ställde ut verk av Lucian Freud. Därför att så många av dem var gigantiska målningar av nakna män och vi är inte lika vana att passivt betrakta en manskropp som objekt, vi är inte lika tränade på att se den med lustfullt öga, med begär eller med någon tränad blick alls. Och med "vi" menar jag här heterosexuella kvinnor och män.
​
Lucian Freuds målningar är inte sexuella, varken porträtten av kvinnors eller mäns kroppar. I alla fall har jag svårt att se dem så. En indikator är ju förstås att männen är avslappnade, inte upphetsade.
​
Kristendomen har lärt västvärlden att sex är syndigt men en naken kropp betyder bara sex om den är sexualiserad. En kvinnas nakna kropp har kommit att symbolisera vitt skilda saker som frihet, oskuld och annat utifrån (den manliga) konstnärens uppsåt. Men en naken manlig kropp har aldrig fått den chansen. Antagligen är detta det mest troliga skälet till varför Lucian Freuds realistiska porträtt av nakna män försågs med varningstext. Vi har nämligen inte lärt oss att se bilden av penis som annat än sexuell. Möjligen lite lustig men i så fall i ett förringande sammanhang.
​
Vissa moderna feminister hävdar att selfien är ett sätt att skifta blicken. Att för en kvinna ta bild på sig själv, istället för att betraktas genom en mans ögon (och därmed själv godkänna sitt utseende), göra sig värdig att ses på och på vilket sätt man ses på är ett sätt att ta kontrollen.
​
(Jag håller inte med om detta)
​
Om man ska applicera den feministiska tolkningen av selfies på dickpics så är de mannens sätt att göra sitt kön till objekt.

Filosofen och författaren Alain de Botton menar att dickpicken å ena sidan är ”höjden av idiotisk självaktning och arrogans” men å andra sidan resultatet av en ”önskan att visa sitt djupare och sanna jag”.
​
Min poäng i allt detta är att nakenheten definierar objektet i fråga.
​
Nu tar vi ett stort hopp. Jag ber er tänka på hur otroligt vanligt det är med skönhetsprodukter som heter något med "nude". Vanligtvis är det ju läppsitft och läppglans men också nagellack lanseras i "nude" fänger. Varför? Om definitionen av "naken" är att inte maskera någonting, så kan ju en produkt som färgar/täcker/maskerar aldrig någonsin vara "nude"?

Men läpparna som målas i en "nude" färg är förhöjt nakna. De ska signalera till betraktaren att de är nakna. Det är det viktiga. Inte huruvida läpparna faktiskt är nakna. ​
"Naken" är signalen/triggern/objektet/sättet vi lärt oss att man ska betrakta (kvinnlig) "nakenhet" på (dvs med åtrå, beundran). Det är mer eller mindre ett kodord.
​
Inget exemplifierar bättre vad jag menar än MAC:s annonskampanj för nude lipstick från 2019.

...jämte Charlotte Tilburys hela kollektion som släpptes för två veckor sedan som heter Super Nudes Collection. Ett passande namn! För det handlar inte om nakenhet utan om förhöjd nakenhet, anspelad nakenhet. En explicit önskan om att bli objekt. Supernaken, helt enkelt.
​
Jag bjuder er på den här fantastiskt hysteriska programförklaringen från the lady herself:

Trevlig helg alla!
​
Caroline aka Fifty
​
PS. Dela gärna mitt nyhetsbrev med någon du tror skulle uppskatta att få lite think pieces kring skönhet i inkorgen varje fredagsmorgon. Det kommer alltid att vara gratis.
​
PS. Den som är superintresserad av ämnet nakenhet i konsten, blickar, kvinnokroppar och manskroppar kan numera ta del av konstkritikern John Bergers tv-serie "Ways of Seeing" online. Den ansågs "groundbreaking" på sin tid (1972) och handlar om fördjupande och nya sätt att betrakta konsten på. Eller så kan man läsa den essä som handlar om just kvinnlig nakenhet i konsten här. Det var fantastiska Jessica DeFino som påminde mig.
​